missromeo

Du är ung. Du har hört hur spännande och underbart det är. Men du vågar inte lita på att det är ofarligt. Men du känner trycket. Du vill testa, bryta dig loss från kedjorna. Utan att ens skulle vara förberedd på det möter den dig. Redan vid kyssen känner du hur all oro släpper. Det är ju inte så farligt. Du lyfter från ytan, allting faller på plats, du låter dig berusas av närheten. Det går ett tag och du känner hur lycklig du är. Du surfar hög på kärlekens vågor. Andra omkring dig börjar märka hur du förändras, hur du formas av kärleken. Du tänker inte klart längre. Det är din nya verklighet, kärleken. Du lägger all din enegri och kraft på den för att den ska vara så fin och bra så möjligt. En dag utan förvarning försvinner allting, allting du byggt ditt liv omkring. Vad gör du nu? Du har lämnat alla bakom dig, just för kärlekens skull. Du ligger ensam kvar, skakar, svettas och ber om en sista stund, en stund som ska få dig känna dig hög igen. Du vill hellre vara hög än låg. Din kropp känner hur det fattas något, någon som fått ditt hjärta slå fortare än något annat. Du lät dig bli beroende av en drog som svävar bland oss alla. Men den träffar oss lite då och då. Du kommer överleva om du inte låter ner dras ner av självdestruktiviteten.

Vissa har tur andra inte. Det är fint och jag hoppas att du är lycklig nu. Du fanns där från första ögonblick och kommer stanna förevigt. Under två år har kärleken fått flera nyanser. Du lämnade allt bakom dig och gick vidare. Men du bär mig med dig, någonstans finns jag där för dig. Det vet vi båda, det, kan vi inte komma ifrån. Jag ristade in din bokstav, du finns där. Det bleknar inte med tiden.

Det kom en ny tid. Men lika fort som den kom, försvann den. Det kommer bevaras som ett vackert konstverk. Har man engång börjat måla, så länge man målar kommer det nya nyanser. Ett penseldrag, sedan ett till, plötsligt har bilden en ny mening. Kanske har man funnit livets mening med två enkla penseldrag. Vem vet, du, jag? Nej, det är ingen som vet. Det blev många fler penseldrag, en total kaos av alla färger som blandades. Man såg till sist vad det skulle föreställa. Men tolka den från olika synvinklar. Om man kollar på den från 1 meters avstånd ser man ett mönster, men kollar man från 10 meters avstånd ser man helheten.

Hon lade penslen åt sidan och döpte konstverket för " Vänskap".

Dags att ännu en gång sluta drömma och bara glömma.
Bara längta bort. Men det är här jag finns. Här och nu. Det förflutna stängs igen. Framtiden vilar framför mig. Det är bara att acceptera. Jag hör inte hemma här. Har gått vilse. Att känna sig vilsen är illa. Snart blir jag stabil igen. Det kommer att bli tacksamt med veckan i Budapest. Där kan jag andas ut, ta det lugnt, känna mig hemma.

Om jag inte hade varit så idiotisk hade jag besparat mig denna hemska känsla. Och därmed inte fått dig känna dig obekväm. Ber om ursäkt inför land och rike. Jag behöver andrum för mig själv, från mig själv. Jag släpper det nu. Jag ville aldrig få dig att känna så. Jag lär mig av mina misstag, bra och veta framöver. En liten grej, snälla försvinn inte. Det är det enda jag ber dig om. Var min vän. Ge mig lite tid bara. Allt jag behöver.

En käftsmäll var precis vad jag behövde för att vakna upp..
Tack.
Slå nästa gång så jag ligger kvar bara.

Säg att det aldrig var något
Säg att det aldrig kommer bli något
Just då
Just nu
Det som var då, var ingeting
Det som finns nu, är ingeting
Var finns stoppknappen
Vart ska man trycka för att sluta älska
Trodde aldrig att jag skulle få känna så igen
Jag förlorade din kyss
Dagen är bara ett blott minne
Just nu
Finns bara du

Känner hur en tår ner för min kind fryser till is. Känner hur ett hjärtslag slår långsamt. Känner att andetaget är allt tyngre. En tår som föds i hjärtat. I hjärtat det än brinner en eld, men i min själ är det en ilande kyla.

Hon så underbar
Hon så bedårande
Varför kan jag henne ej glömma
Varför är det henne jag ej kan sluta drömma om
Hon så intellektuell
Hon så intelligent
Varför hände allting
Varför betydde det allting
Hon så stark
Hon så ärlig
Varför har hon ögon som tindrar vackrare än alla stjärnor
Varför har hon ett leende som får mig att le mer än något annat
Hon så ljuv
Hon så ambitiös
Varför är det hon som ger styrka
Varför är det henne jag dyrka
Hon så självsäker
Hon så vacker
Varför har hon fastnat i mitt hjärta
Varför är hon inte min
Hon
Ingen annan

" Jag har aldrig träffat någon som kan säga så mycket med så få ord "

Att en mening kan vara så underbar.
Det värmer mer än du tror.

Han fick sin Julia tillsist.

Vart kommer jag in i bilden?
Ingenstans.
Det är jag som håller i bilden, bilden på dig.
Där dina ögon bländar, och leende ger lycka.
Men bilden är fortfarande i min hand.
Jag är inte med på bilden, jag är utanför ramen.
Ändå känner jag en lycka, av något du utstrålar.
Jag förstår inte varför jag fortfarande håller i bilden ?
Jag hade kunnat släppa den golvet, låta glaset spricka.
Se sprickorna i bilden.
Men det skulle inte göra någon skillnad.
Du hade förblivit lika vacker.
Det finns inget som kan krossa dig.
Men skulle något krossa dig.
Det hade krossat mig.
Du gör mig hel.