missromeo

Du är ung. Du har hört hur spännande och underbart det är. Men du vågar inte lita på att det är ofarligt. Men du känner trycket. Du vill testa, bryta dig loss från kedjorna. Utan att ens skulle vara förberedd på det möter den dig. Redan vid kyssen känner du hur all oro släpper. Det är ju inte så farligt. Du lyfter från ytan, allting faller på plats, du låter dig berusas av närheten. Det går ett tag och du känner hur lycklig du är. Du surfar hög på kärlekens vågor. Andra omkring dig börjar märka hur du förändras, hur du formas av kärleken. Du tänker inte klart längre. Det är din nya verklighet, kärleken. Du lägger all din enegri och kraft på den för att den ska vara så fin och bra så möjligt. En dag utan förvarning försvinner allting, allting du byggt ditt liv omkring. Vad gör du nu? Du har lämnat alla bakom dig, just för kärlekens skull. Du ligger ensam kvar, skakar, svettas och ber om en sista stund, en stund som ska få dig känna dig hög igen. Du vill hellre vara hög än låg. Din kropp känner hur det fattas något, någon som fått ditt hjärta slå fortare än något annat. Du lät dig bli beroende av en drog som svävar bland oss alla. Men den träffar oss lite då och då. Du kommer överleva om du inte låter ner dras ner av självdestruktiviteten.