missromeo

Jag stänger dörren efter att ha kysst dig på kinden då du fortfarande sover tungt.
Går ut genom dörren, känner hur du sitter kvar på mina läppar och jag känner känslan av dig ända ut i fingrarna.
Smaken av vitt vin i munnen och dig. Sitter lätt som en fjäder på tunnelbanan samtidigt som jag andas tungt med hjärtat i halsgropen. Det enda jag vill. Ge mig en känsla, ge mig Stockholm, ge mig natten med dig och ge mig morgondagens ljuva sus. Låt mig leva kvar i ruset av dig som sakta avtar under dagen för att sedan återförenas till nattens vackra varma månsken.

Nu är den där vågen kommen igen
Denna gången undrar jag vad vågen består av
Kommer jag att surfa högt eller ligga under och känna hur den slukar mig
Jag vill inte kalla det för tur, enbart om du frågar när är det min tur
Det är nära nu, efter så många månader, dagar och timmar
Då kommer jag att surfa högt på vågen när jag äntligen får  vara dig nära igen för en stund
Om du inte hade flyttat, skulle jag aldrig insett vad jag kunde känna
Ibland händer det att man kommer sent till en invit
Men om man inte ser att det är en invit
Utan låtsas som om det regnar och ser dropparna falla ner som sedan blir mina egna

Jag ser ljusen som strålar mot mig som tusen solar
Men det är bara i Norrland som solen skiner dag och natt
Ack så långt härifrån
Jag stannar vid min gränslöshet
Kommer icke att låta skuggan ta över solen
Töm mig på mörker, ge mig höga berg och djupa botten

Noveller blir till tomma ord
Meningslösheten bara svider
Det finns ingenting
Allting var bara en illusion
En fantasi om ön
De vackra sångerna försvann
Vad som blev kvar
Det var våran icke existerande levnad
Vågen var bara en rus i allt sus och dus
Dessa rader ger ingenting, ser ingenting
Men är allting.