missromeo

Dags att ännu en gång sluta drömma och bara glömma.
Bara längta bort. Men det är här jag finns. Här och nu. Det förflutna stängs igen. Framtiden vilar framför mig. Det är bara att acceptera. Jag hör inte hemma här. Har gått vilse. Att känna sig vilsen är illa. Snart blir jag stabil igen. Det kommer att bli tacksamt med veckan i Budapest. Där kan jag andas ut, ta det lugnt, känna mig hemma.

Om jag inte hade varit så idiotisk hade jag besparat mig denna hemska känsla. Och därmed inte fått dig känna dig obekväm. Ber om ursäkt inför land och rike. Jag behöver andrum för mig själv, från mig själv. Jag släpper det nu. Jag ville aldrig få dig att känna så. Jag lär mig av mina misstag, bra och veta framöver. En liten grej, snälla försvinn inte. Det är det enda jag ber dig om. Var min vän. Ge mig lite tid bara. Allt jag behöver.