Underligt
Det brändes, kändes, men var underbart skönt.. Det mesta var ljust, fyllt med värme.. Då himmeln var klarblå och skär under kvällens gång, som så långsamt blev mörkare än något annat...
Då var allting över, all värme har försvunnit, all ljus har blivit grått. . . Det var underbart så länge vi njöt av det. Från sin ljuvlighet har det nu övergått till sin skönhet. I sin skönhet är den grön, gul, brandgul, orange, brun, till sist då löven faller ner och blåses bort.
Den friska kyliga vinden snuddar plötsligt vid din hud, du ökar takten och börjar gå fortare för att inte känna av kylan... Du blir rosig om kinderna och känner värmen inombords. Men det hjälper inte för du känner en droppe på din kind, en tår från ögat? Nej för du känner ännu fler och mer intensivt... De känns som skott från himmeln, som vill bryta ner dig till ytan.. Från den gråa täcket slår en blixt ner bredvid dig. Nu är du glad att du lever...
Du går sakta hem, sätter dig hemma i soffan med en kopp kaffe i handen som du värmer dig med. Medan det åskar och blixtrarna leker i olika färger högt i det grå.. Utanför din trygghet...
Funderar på hur otroligt vacker hösten kan vara.