missromeo

Jag vill bara skrika ut i natten
Slita av mig huden och lägga mig i snön
Känna hur värmen sprider sig i min nakna kropp
En våg som väller över mig av lycka
En känsla av det onåbara dit jag räcker min hand
Allting vibrerar då min röst spricker
Där jag drunknar i en friktion av dina läppar

Jag finns någonstans mittemellan
Söker inga svar
Det finns inga svar att söka
Tror inte att du vill förstå
Finns stranden
Bortom allt där bara vi finns
Där vi delar en dans

Sju tretton.

Tar distans och djupa andetag
Jag vill inte än en gång jag vill inte
Kommer inte att vara din vän idag
Eller
Men jag vill inte gå dig miste

Saknar alla gånger vi inte träffades
Alla gånger vi inte ringde
Allt jag förträngt
Intalat att det ej är
Men så blir allting åter
Du är du
Den du var
Jag var då
Är jag den idag
Vad är idag
Gårdagen runt hörnet
Med en annan nyans
Än morgondagen

En krock
Då och nu
Vad vet du
Jag vet
Slutat tro
En annan
Ett vägskäl
Någon annanstans
En klocka som tickar
Tickar mot tiden

Finns bara nu
Inte du och jag
Eller
Någon
Allt vi vill
Att känna den där
Speciella någon
Saknar alla ställen vi aldrig kommer besöka
Som vi aldrig ville 
Men sa att vi skulle 

Hur vet jag att det var på riktigt, att det verkligen fanns.
Eller att det fortfarande finns.
Det kändes verkligt i varje fall.

Kommer det någonsin att komma tillbaka..
Hur vet jag att en själsfrände är en själsfrände ?
Det kanske var en bättre illusion.
Att det inte alls fanns där, att verkligheten lekte en lek med hjärnan.
Jag har min verklighet, men den är utanför din verklighet.