missromeo

SPL04 vad har vi lärt oss under ledarskapen, eller snarare, vad har vi verkligen tagit åt oss. Jag börjar undra.
Vart är genemskapen, sammanhållningen. Klart den finns där när det gäller att tävla och vinna. Men annars, den kommer knappast spontant. Det är illa.

Now it's all over...
It's the end and the begining of something new.

Mamma


Jag förstår verkligen inte. Du slängde ut mig för 2 år sedan. Jag firade morsdag då, hos dig. Det är absurt.
Bara för att jag bjöd mina nära vänner på födelsedagsfest. Jag ville inte bjuda dig, jag gjorde inte det heller. Nu är du sårad över det. Eftersom du har stöttat mig ekonomiskt med så mycket. Men när fick jag en kram sist? Okey, jag fick en kram och puss, nu när jag fyllde år. Innan dess var det julafton.
Nu vill du inte ha en morsdag-prestent av mig, eller delta på min student.


Att vara eller inte vara, mamma... ?? Aldrig varit.

Man ser det man vill se, men man hör inte det man vill höra.



Jag måste gå på synkontroll och hörseltest.

Det är nu 3 månader sedan att jag bestämde mig. Det var förlusten av dig som gjorde mig stark, som fick mig att kämpa. Jag kämpar än idag, du kom tillbaka, det får mig att kämpa ännu mer. Snart är ett delmål uppnått, studenten. För 5 månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle stå på denna punkt som jag gör nu. Vänskap är inte det nästbästa, utan det allra bästa. Tack för att du har förståelse för mina felsteg. Du får ner mig på jorden. Det är bra. Tack

Tre tuffa år där en ensamvarg ser tillbaka på sina spår. En ung själ som så målmedveten, hamnar i en djungel där alla djur vill ha samma makt som gorillan, djungelns ledare. En själ som bara finns, men inte tar sin plats utan diskret sticker ur mängden. Själen tar fart och fäster sig i en kropp. Jaget uttrycker sig samhällskritiskt och inte alltid politisktkorrekt. Lyckosamt går allting mot sitt topp Helt oväntat drabbas jaget av kärlek. Inte vilken kärlek som helst, utan ” Kärlek vid första ögonkastet”. Bara för att man står på sig och älskar någon, får det ett konsekvent pris: att bli bortkastad av sin mor. Jacket i hjärtat täcks av den rosa kärleken
och skolan bli osynlig. Surfandes hög på vågor… Plötsligt försvinner allting gott och verkligheten slår i ryggen. Det förblir till öken. Ett år som blir följt av ett djupt, tungt mörker och bortförtränganden. I skolan är man sittandes, där man ser lärarnas läppar röra sig, men inget ljud tycks komma ur munnen. Skolan blir till en lavin. Ju längre tid det går desto större blir trycket och den mentala ångesten. Den enda lyckan som återstår är vänner, far och min bror. Nu är sista chansen kommen att göra något bra av två bortkastade år. Ännu en gång lovas det nya starka tag, men det förblir brutna, svikna löften. Detta läge är nu ohållbart och en bomb exploderas, som lämnar splitter överallt. Som en blixt från klar himmel, träffar den rätt i hjärtat och hjärtat återupplivas. För att denna själ ska bli hel och självförverkligandet ska bli uppnått återstår nu tre tuffa månader, innan man kommer ifrån denna kaosartade maktgiriga djungel. Nu är det bestämt. En styrka förds som växer, vilket ger motivation, som leder till att lyckas. Alla lyckanden får en sol att skina på lavinen, som varit gigantsikt vilande i min ryggsäck. Idag återstår tre tuffa veckor. Sen är jag fri, för då har jag tagit studenten.

Jag slutar analysera. Glider bara med, men icke. Jag får inte sluta analysera, men du får? Varför får inte jag. Du kunde varna mig fråm alla olika typer. Du glömde varna för dig själv. Wonder why. Hur är den ultimata tjejen?

Give me heat
Tuoch me
Make me explose

Jag försöker verkligen tala klarspråk. Att tala i gåtor är halva nöjet. För att undvika missförstånd, måste jag citera ur ett tidigare inlägg: Du är min idol. Visste du det?

" Känslor, ett tungt ämne. Ja det finns känslor. Just då var det tunga känslor, just nu är de även tunga. Men de ligger djupt. Ja, jag älskar dig. Det råkade helt enkelt bli du, det var inte jag som bad om det, utan det bara blev så. Bli inte rädd nu, för jag har kontroll, jag tänker inte låta det gå ut över dig, såvida du inte vill det. "

Säg aldrig, aldrig. Det inkluderar dig själv med blev ditt svar. Jag är säker, har aldrig varit så säker som nu. Ja, jag vill ha dig i mitt liv. Om det är form av vänskap eller något annat. Såvida det inte innebär ilska, hat, vrede och obekvämligheter för dig. Så länge det är gemensamt.

Det finns energi, lycka, och styrka! Börjar bli van vid denna känsla. Försök att bryta ner mig, du hinner bli knäckt före du någonsin lyckas med det. Med solen i ögonen och rak i ryggen bär jag på en styrka som det knappt går att beskriva. Jag har mina motgångar, det är de som bygger mina framgångar. Det finns inte en minut att förlora. Tid är pengar.

Skönt att få det sagt. Det kan inte bara vara jag som har dig som idol? Det låter orimligt i mina öron. Jag är väldigt glad att du finns i mitt liv igen, verkligen. De ca. 3 månaderna utan dig, du var den som undermedvetet fick mig att inse, världen funkar inte så. Du har mer eller mindre ändrat hela min värld. Känslor, ett tungt ämne. Ja det finns känslor. Just då var det tunga känslor, just nu är de även tunga. Men de ligger djupt. Ja, jag älskar dig. Det råkade helt enkelt bli du, det var inte jag som bad om det, utan det bara blev så. Bli inte rädd nu, för jag har kontroll, jag tänker inte låta det gå ut över dig, såvida du inte vill det. Jag menar, man slutar inte älska någon bara för att man inte ha kontakt. Du är värdefull, jag vill att du aldrig glömmer det!

Jag förstår att du hatar mig. Men jag hoppas att du förstår mig med. Eller att du kommer att förstå mig och varför jag gjorde som jag gjorde. Jag var tvungen för att kunna fortsätta. Du vet att jag aldrig ville dig något ont, och med min handling kommer du att förstå, det var aldrig något ont. Bara känn efter så vet du innerst inne.